Drömvärlden. Visst är det fantastiskt hur den ser ut? Hur man bygger upp scenarion om tillfällen, bostadsmöjligheter, drömbilen, kärlek och annat. Extra speciellt kärlek, och kanske mest bröllop. Gimo Herrgård är min drömplats att gifta mig på. Nu när jag är mitt i den miljön såhär en helg så kan jag inte rå för att jag går och ser efter litegrann. Känner var vissa saker skulle göra sig fina, vilken mat som skulle passa, hitta bra vyer till fotograferingen. Bröllopet påverkas lite av min helg här. Typ. Sen vaknar jag upp ur bubblan och blir genast ledsen och inser att jag drömmer om det här ensam. Inte tillsammans med någon, för den någon finns inte med i bilden än. Men visst är det otroligt att man ändå bygger upp allt det här fast man inte vet hur det kommer sluta? Det kanske är dags att göra något drastiskt? Eller bara sluta drömma... (Tråkigt!). Nej, undra om 23- årskrisen verkligen slagit till nu.
