Idag har vi varit tillsammans i 122 dagar, jag och Erik. 4 månader. På ett sätt känns det som att jag har varit med honom hela mitt liv, och jag kommer nästan inte ihåg tiden innan honom. Ni vet, tiden då jag levde ett maxat singelliv och var en strong, independent woman. Men å andra sidan så känns det som att de fyra månader som vi faktiskt har varit tillsammans har gått jättefort, och jag fattar inte var tiden har tagit vägen? Snart ett halvår tillsammans liksom! Vi som precis började dejta? Idag skulle jag inte klara mig en sekund utan honom, och jag är inte alls den där ståtliga kvinnan som klarar sig själv genom alla svåra situationer. Nu behöver jag honom, till allt, i alla situationer <3 Det kan svänga fort minsann.
Tyvärr hinner vi inte mysa och fira dagen tillsammans idag då Erik jobbar sent och jag åker till Sundsvall runt 17:00. Imorgon väntar den där nedrans omtentan i matten. Magkänslan säger mig mer och mer att det här kan gå vägen, men jag vågar inte alls hoppas på för mycket utan försöker dämpa nervositeten i magen och fokusera. Men det kan gå... Hoppas, hoppas!
