Nu är det bestämt. Livet som jag lever just nu har precis fått ett stopp och jag tycker det är så himla skönt. Mindre med festande, mer med skola och allt fokus på mig. Mig, mig, mig. Att hitta någon att dela sin vardag med behöver inte gå fort, det behöver inte vara viktigt och det behöver inte vara prio ett. Men ack som jag saknar att varje dag få vakna bredvid killen jag älskar, att ha någon att dela allt med och ha någon att skämma bort som faktiskt uppskattar det i slutändan. Någon som jag får bry mig om och som bryr sig om mig tillbaka. Den tiden kommer att komma tillbaka igen. Det behöver inte ske nu, jag behöver landa i mig själv först. Jag älskar beslutet jag har fattat, jag hatar väntetiden. Fan vad jag hatar att vänta.
