Jag hatar mig själv för att jag la mig och tittade på film. A walk to remember. Första gången jag såg filmen, den åkte rakt upp på listan bland mina absolut bästa filmer. Jag vet inte hur många näsdukar jag snutit upp och jag vet inte hur många gånger jag frågade mig själv under filmen varför jag ens tittar på den. Inget jag är i mode för att göra just nu egentligen. Det blir något jag antagligen får ångra i några dagar nu, men det var värt det. På något konstigt sätt var det så himla värt det! En dag vänder det för mig med, då ska jag också vara världens lyckligaste.
