Klockan är tjugo i åtta och jag ligger redan nerbäddad i sängen, dagen innan tentan. Är så fruktansvärt besviken på mig själv när jag vet att jag har kunnat prestera så mycket bättre inför den här dumma tentan än vad jag faktiskt kommer att göra imorgon. Det har hänt så mycket annat omkring mig dom här fem veckorna och alla tankar har inte alltid varit på plats där dom ska. Jobb, träning, snygga killar hit och dit, familjen och vänner. Ni hör ju, allt annat har varit roligare än det som borde vara kul. Jag kommer gå till tentan i morgon, försöka göra mitt bästa och sen får vi se hur långt det räcker. Det är i alla fall okej att misslyckas. Synd bara att det börjar bli en vana. I typ det mesta.
