Jag hatar att vakna och känna mig stressad för att jag har drömt något obehagligt, jobbigt eller bara tråkigt. Idag är det en sån dag. I drömmen var jag ledsen och grät mest hela tiden, men när jag sen är vaken känner jag mig inte speciellt påverkad av det. Ändå ligger det där någonstans i bakhuvudet och gror hela tiden och jag har en sån där liten klump i magen som det inte går att få bort. Man brukar ju säga att ens drömmar är ens innersta tankar och känslor, liksom det man drömmer om och vill att ska inträffa. Om det nu är så, varför grät jag mig då igenom drömmen? Är det verkligen det man vill att ska hända då, eller är det motsatt, att det är det värsta som kan hända i mitt liv?
Jag gillar verkligen inte att inte ha kontroll över mina känslor och att jag inte kan styra det undermedvetna. Om det bara kunde finnas något sätt så jag kunde ställa all dumma, inre känslor tillrätta.
Jag finns här om det skulle vara något, bara att höra av sig :)