Elin Ivarsson

De närmsta dagarna som kom var jag så trasig inombords. Att vara ledsen gjorde ont, att ha kul gjorde ont, att längta till Sverige gjorde ont, att njuta av Australien gjorde ont. Allt, precis allt gjorde så, jävla ont. Men sen kom det en dag när jag slog upp ögonen och det gjorde inte sådär ont mer. Jag slog upp ögonen och var förväntansfull över vad vi skulle göra idag. Jag skulle kunna vara lycklig över att vara här. Äntligen. Nu hade jag vänt matchen, och snart skulle det stå 1-0 till mig. 

Vi stannade i Coffs Harbour i några nätter.  Såg den fantastiska hamnen, Big Banana och så gick vi en fantastisk promenad längst en lång pir med massa målade stenar. Stenar som vem som helst får måla på. Vi badade, plockade snäckor, åt massa god mat och fick många goda skratt. Vi fick träffa fantastiska människor här i Coffs, jag är dem evigt tacksamma för allt dom gjorde för oss.

Vi påbörjade vår resa ner mot Sidney där vi skulle vara över nyår. En resa på 60 mil. Vi bestämde oss för att göra ett stopp längst vägen och övernatta. Vi hann med en utflykt för att stanna i en nationalpark och titta på världens största fladdermöss- Flying Foxes.  Stora, äckliga men himla fascinerande!

Emma lyckades bli jättesjuk! Uttorkning. Så himla typiskt. Hon kräktes, hade hög feber, ingen ork och mådde jättedåligt. Vi tog henne inte till något sjukhus, då visste vi att hon skulle bli inlagd. Lyckligt lottade som vi var bodde vi hos en sjuksyster som hjälpte oss. Emma blev piggare och piggare för varje dag som gick, men det tog sin tid.

Vi kom in till Sydney, staden i mitt hjärta, platsen där vi, tillsammans, skulle fira nyår. Fantastiskt vackert med skyskrapor, hamnen och den underbara miljö som var där. Jag var så lycklig och tagen att det gjorde ont. Sydney är min stad, här vill jag bo och hit ska jag en gång till i mitt liv! Vi fick se fantastiska fyrverkerier kring Harbour Bridge, precis bredvid operahuset från bästa, tänkbara platsen. Specialbiljetter in till militärområdet. Once in a life moment, och där satt jag. Obegripligt.

Vårat nyår i Sydney var över och vi skulle vidare till Wollongong, ännu mer söder ut. Vi möttes upp av människor som vi en gång tidigare mött. Konstig känsla att möta några som man känner efter tre veckor på andra sidan jorden. Vi besökte vingårdar, besökte en regnskog och såg ett fint vattenfall, shoppade,  såg ett blow- hole, såg en blåringad bläckfisk (livsfarliga!), en sjöstjärna och plockade mera snäckor. Innan resan var klar hade vi dessutom besökt Barry- town, allting hette någonting med Barry, haha. Det gjorde vår reseledare glad. 

Med en fantastiskt förstående och stöttande familj, med underbara vänner, tog jag mig igenom smärtan och jag kunde äntligen börja njuta av resan. Jag är er evigt tacksamma, det var ni som fick mig att börja njuta av inte bara den här resan utan livets resa. För all framtid är jag er evigt tacksamma. Tacksam för att ni gav mig chansen att inse att E inte var värd att förstöra mina fina veckor i Australien. För fina, det var dom. Fortsättning följer…..