Jag är alltid en sån människa som försöker tänka mig för vad jag skriver, inte peka ut någon, inte såra. Men ibland går det inte att hålla tillbaka alla känslor och speciellt inte när det händer så mycket saker så intensift att man knappt hinner stanna upp och tänka en sekund själv. Dom senaste veckorna har varit så himla tuffa med krav från omgivning, familj, jobb och vänner. Jag vet inte hur man ska orka hantera allt och prestera när man är under sådan press hela tiden? När ska jag få vara jag och må bra en liten stund? Att alltid komma i andra hand, alltid prioritera alla andra, det är faktsikt jobbigt.
Just nu villl jag bara ha en varm famn att krypa upp i, få höra några visdomsord och somna till en film i soffan med täcke och kuddar. Det är det absolut bästa som finns och det skulle jag behöva just nu. Inget mer, bara det.
<3