Det är jobbigt att kliva upp sex på morgonen, knyta på sig springskorna och sen dra iväg på en morgontur. Men det är å andra sidan ingen som har sagt att det är lätt heller. Det kräver diciplin där drömmar om att nå sina uppsatta mål är en viktig del i vardagen, annars sviker man sig själv genom att visa att man inte klarar av att uppfylla sin dröm och sina mål. Idag var det en sån där dag så jag helst bara hade stängt av alarmet på klockan och fortsatt sova. Det kändes som jag nyss hade slutit ögonen för att sova och så ringde klockan fem minuter senare, jag var fortfarande trött och slut, antagligen efter gårdagen benpass på gymmet. Men i stället för att ligga kvar så trotsade jag min trötthet och stack iväg. Efter en kilometer löpning trodde jag att jag skulle dö. Hjärtat pickade värre än hos en durasellkanin och jag flåsade värre än värsta flodhästen men musklerna i kroppen var fortfarande pigg. Så jag fortsatte utmana kroppen och tog mig i mål. 4 kilometer, 24 minuter men med en något långsammare medelhastighet än vanligt. Jag känner mig ändå nöjd att jag faktiskt tog mig iväg idag trots en tung start på dagen!
