Kom hem för en stund sedan och har bara hunnit packa inför hemresan till Sundsvall (jag förstår att det är förvirrande när jag kallar både Sundsvall och Sandviken för hemma, jag ska försöka skärpa mig med det, haha), och diskat undan lite. Erik åkte precis iväg till affären för att handla lite middag och jag själv valde att stanna hemma. Känner mig inte allt för nöjd med dagens insats på intervjun, känner mest bara för att vara hemma och deppa. Men man vet ju faktsikt aldrig hur det har gått så jag tänker inte ge upp den gnutta hopp som finns, hoppet är ju trots allt det sista vi har. Dock känner jag mig stolt som blev en av de tretton utvalda som fick komma på intervjun av totalt 110 sökande. Så lite positiva minnen har jag från dagen, även om det ska vara det enda positiva.
