Shit vilken skräckmorgon det blev för mig idag! Vaknar svintidigt för att gå till skolan och lyssna på föreläsningar. Hoppar i Hello Kitty- tofflorna, slänger på mig den rosa morgonrocken och har världens morgonfrisyr eftersom jag duschat kvällen innan, och gissa vad jag möts av om inte ett par skor i hallen som inte är mina! Hjärtat slog ett extra slag och jag tänkte för mig själv: "shit vilken tur att jag låste min dörr in till mitt rum innan jag gick och la mig". Ändå ganska jobbigt att veta att en människa rört sig i lägenheten medan jag låg och sov. Lite småmystisk känsla, jag gick ju ändå inte och la mig förens halv tio. Så imorse tassade jag omrking, väntade på att han, (kunde se att det var en kille på skostorleken), skulle vakna, men inte ett liv! Så jag pep iväg till skolan lyckligt ovetande om vem jag faktiskt ska bo med under minst ett års tid!
Okej, jag vet att det kanske var töntigt att smygknäppa på skorna, men jag var tvungen!
När jag väl kom hem från skolan sen så möts jag av en kille, i kanske 24 årsåldern som är jättetrevlig och jättesöt. Inte söt på det sättet, men jag vet att vi kommer trivas tillsammans, han verkar lugn :)
Men pirrigt var det, och lite mystiskt är det faktiskt att bo med någon som man inte riktigt känner.