Nu sitter jag på jobbet igen, glad över att jag har ett, samtidigt som jag grämt mig hela förmiddagen att jag ska hit igen. Det är inte det att jag inte trivs, absolut inte för det gör jag till 110%, utan det är mer min arbetssyssla. Den är inte för svår, inte för lätt, den är liksom lagom, men den är väldigt enformig. Det är det som gör mig lite uttråkad, speciellt nu när jag är på sluttampen och nästan inte har några verktyg/skär kvar att datera in, så man kan kort sammanfatta det hela med att min tid kryper fram och det är det som alltid oroar mig.
Nu över till det jag egentligen ville berätta om. Ordet ansvar. A-N-S-V-A-R! Det vet inte riktigt Erik vad det är, och det har han bevisat för mig varje morgon den här veckan och igår kväll när jag tittade på hans kontoutdrag när jag skulle göra en budget för månaden.
För det första har han börjat sova över igen, som en gris sover han! Han har klockan på rigning 05:00, och han "panikar" upp 05:50 för då har han hunnit sova över för hans jobbarkompisar står utanför porten 05:45 och väntar på honom. Men så är det inte direkt så att han "panikar" upp ur sängen (där av fnuttarna ""), utan han tar det lungt som om han vore en zombie. Hur slutar det då? Jo, jag som inte har med det hela att göra får rusa!!! (och då menar jag rusa!), upp ur sängen och packa matlåda och bestick åt honom, ta fram skor och jacka, leta på hans nycklar och ppna dörren åt honom så han bara kan vandra ut ungefär precis som en zombie. Är det rättvist? Nej absolut inte, men samtidigt måste han (egentligen jag), tänka på hans arbetskamrater som faktiskt så snällt väntar på honom och erbjuder honom att samåka. Hela den här situationen gör att jag inte kan sova bra för att Erik sover för bra.....
Sen är det sak nummer två, som vi sååå många gånger har pratat om. Ekonomiansvar. Det fanns hos honom ett tag, men så glömde han bort sig igen den här månaden. Det är lite typiskt Erik. Han säger att han ska skärpa sig, han gör det några veckor (6-8 veckor sådär), och sen faller han sagta tillbaka i gamla spår igen. Så som jag sa, igår när jag tittade på hans kontoutdrag så har han alltså ätit ute för 85:- trots att han hade matlåda med sig och trots att vi lever på sparpengar den här månaden. Då blir jag lite ledsen på honom för jag tycker inte man äter ute om man lever på sina sparpengar, det är faktiskt rena rama lyxfällan problemet man har då! Sen tycker jag också att om man redan har en matlåda och har ätit upp den så ska man inte gå ut och äta sen igen senare på dagen så som han gjorde utan då får det räcka så och så kanske man kan ta med/ köpa en frukt i stället om man blev jättehungrig. Just den saken att när man har lite dåligt med pengar en månad och att han festar som som vilken månad som helst, det gör att det gör lite ont i hjärtat när jag sitter och knåpar och har mig för att få det att gå ihop med varje lite krona.
Det känns inte rättvist tycker jag.
<3
Precis så här ser det ut på morgonen hemma hos oss