Att alltid vara den som lämnar och gör någonting mot min vilja känns inte längre lika lätt som det gjorde i början. Att bo ifrån varandra är jobbigt men det är inte det jobbigaste utan det som är jobbigt är att lämna. Lämna någon man egentligen vill tillbringa varje ledig sekund med, skratta, laga mat, tvätta och stryka eller kanske bara mysa i soffan med. Att skulden alltid ligger på mina axlar. Att det är jag som sviker. Som lämnar och sen tror att jag kan komma tillbaka när jag vill och känner för det. Det är jobbigt, men på något sätt ska vi klara av det!
Tankar
publicerat i
Allmänt;
Skulle inte Erik flytta till Sundsvall?