Att packa ihop mina saker inför Sundsvallsflytten känns inte alls lika kul nu när jag håller på med det, som det gjorde innan. Ganska mycket känslor blandas samman och det blir bara blaja av alltihopa inombords. Ska jag verkligen lämna vår fina lägenhet, min fina sambo, allt vårat? Jag vet att vi kommer få en bättre framtid av att jag gör det här. Jag vet också att vi kommer fixa det här bara vi är starka tillsammans, och bara jag kommer iväg så kommer allt kännas bättre. Men just nu när man viker ner sina kläder i stors påsar, nej, då känns det inte kul längre.
