Så var det dags igen för den traditionella höstförkylningen. Det är så jobbigt när det slår till, och den kommer så fort! Igår kände jag mig inte ett dugg förkyld, men när jag vaknade i morse så var jag täppt i näsan, hade lite ont i halsen och hade sånt där förkylningsklet i ögat. Just nu har jag varken tiden eller orken att bli sjuk- det är så typiskt. Får mysa ner mig i soffan ikväll med Erik, inlindade i en filt, och dricka varmt te och kanske lyxa till det med en toast. Vi får se hur det blir, men att en snabb kurrering måste ske är ett faktum.