Jag har märkt att jag är en riktig känslomänniska. Jag har väldigt lätt för att visa både glädje, ilska och sorg. Och det kan ju vara på olika sätt det där, hur lätt man har att visa känslor. Hursom gick det idag från att jag var hur glad som helst till att Erik sa en sak (på skoj att tillägga), och jag börjar storgråta. Jag vet inte om det var för att det fick rätt in i hjärtat eller om jag blev ledsen för att det är någonting jag kämpat med men inte lyckats uppnå. Det som jag vet är att det är svårt att styra över känslorna när dom väl slår till och kommer fram.
Känner igen mig starkt i det du beskriver, det är inte alltid lätt att ha kontroll över sina känslor. Men varför kämpa jag låter alltid mina känslor styra mig och det gör mig lycklig det känns äkta inte falskt eller fake som så mycket annat här i världen.
Jag har läst din blogg ett tag nu och jag måste säga att jag är grymt imponerad både av ditt bloggande och av dig. Du får verkligen liv i texten och jag kan nästan se allt framför mig. Lova att aldrig lägga ner den här bloggen!! Puss <3
Känner igen mig starkt i det du beskriver, det är inte alltid lätt att ha kontroll över sina känslor. Men varför kämpa jag låter alltid mina känslor styra mig och det gör mig lycklig det känns äkta inte falskt eller fake som så mycket annat här i världen.
Jag har läst din blogg ett tag nu och jag måste säga att jag är grymt imponerad både av ditt bloggande och av dig. Du får verkligen liv i texten och jag kan nästan se allt framför mig. Lova att aldrig lägga ner den här bloggen!! Puss <3