Trots fruktansvärt trötta ögon pressade jag mig upp ur sängen i morse och tog mig iväg på en morgontur med min fina granne. Vi höll ett lugnare tempo än vad jag gör när jag springer själv, och gissa vad- benhinnorna kändes inte en ynka sekund! Så jäkla glad att jag bara ville springa ett lyckorus :) Ska testa hålla samma tempo nästa gång så får vi se om det känns lika bra då. Hoppas jag får med mig Idisen då med, det är faktiskt himla mycket roligare att springa tillsammans med någon. Tisdagslycka!
