Eftersom jag ändå är i huvudstaden, solen skiner och vädret är helt på min sida så tyckte jag att jag kunde toppa det hela med en träff med min sköna böna som jag inte sett på ett drygt år kom vi fram till idag när vi satt och pratade. För prata, ja det gjorde vi! Just as old times <3 Jag och min Rutvika, så lika men ändå så himla olika. Maten hann nästan bli kall, men det var det värt. Varenda sekund var värt allt. Det är synd att vi inte ses oftare än vad vi gör. Vi bor ju så nära varandra, ändå så långt bort. Efter ikväll måste det bli ändring på det, bums!
Ändring ska det definitivt bli! :) <3